|
På 1860-talet importerades två hundar av rasen basset artésien normand till England från Frankrike. De blev föräldrar till den första kullen av denna ras i England. Som fallet är med numerärt små raser blev det så småningom problem med inavel och därför behövde rasen nytt friskt blod. Då korsade man normanden med blodhund och så skapades rasen basset hound, en långsamdrivande hund med mycket bra spårsinne. På grund av dessa goda egenskaper som kom väl till pass i samband med jakt, etablerades basset hound snabbt i England och är idag en mycket stor ras där. Inte förrän 1958 kom den första basset hounden till Sverige. Det tog ett tag för rasen att bli etablerad men nu är den en rätt populär familjehund. Det registreras mellan 130 och 150 valpar om året. De senaste åren har det dock varit något lägre antal. Trots att rasen avlades fram för att spåra, är de flesta basset hound idag vanliga familjehundar och används inte i jakt. Hur är då basset hounden? Ja, kort och gott en behagfull livsnjutare med outsinlig kärlek till hela sin omvärld. Det sällskapssjuka draget, som ju de flesta hundraser har, är mycket utpräglat hos basset hounden. Det mesta en basset gör går i sakta mak, ofta krävs det en stunds funderande innan den skrider till verket. Men det är trots det en glad, lekfull och livlig hund. Överflödet av skinn i ansiktet gör att hunden ser lite sorgsen ut, men skenet bedrar i stort mått! Basset hound är en ganska lättskött ras, dock ska man inte bedra sig av det lugna tempot och tro att den sköter sig själv. Motionen är mycket viktig. På grund av hundens speciella konstitution kan övervikt vara ödesdigert. Pälsvården tar en hel del tid i anspråk, inte minst öronen (Öronen fungerar som en provkarta på den jordmån där hunden rört sig under dagen. En basset hound går JÄMT med nosen i backen!) Man bör också ha klart för sig att det inte är en "hundgårdshund", utan en mycket sällskaplig hund som avskyr att vara ensam. Många blir förvånade när de ser en basset hound för första gången; det är nämligen en ganska stor hund. En vuxen hane väger uppemot 35 kilo, en tik något mindre. På grund av tyngden är hunden stark, och detta kombinerat med en rejäl envishet och det faktum att den bara hör när den vill, gör att det tar sin lilla tid innan den lär sig gå fot. Om den någonsin gör det. Men mycket av rasens charm ligger däri, att den inte låter sig drillas så lätt utan har en mycket stark egen vilja och personlighet. Det bästa med basset hounden är dess positiva inställning till omvärlden, det oändliga tålamodet, sällskapligheten och gladlyntheten. Rasstandard och mycket
mer information finns hos |